Fåglar i tätorten

Arbeta förebyggande – förhindra att fåglarna trivs

Anledningarna till att kråkfåglar samlas i stora flockar inne i samhällen är att det är något varmare där än på landsbygden runt om, att det finns gott om mat och förhållandevis få rovdjur där. Även måsar och tärnor trivs i städer där de lätt hittar bra boplatser och kan orsaka problem när de aggressivt skyddar boplats eller ungar från människor som råkar komma för nära.

När fåglar uppfattas som störande och skadegörande leder det ofta till krav på skyddsjakt, vilket inte alltid är en bra lösning. Det finns andra lösningar och det är viktigt att komma ihåg att fåglar är fridlysta och att skyddsjakt ska användas mycket restriktivt. Man bör alltid börja med att fundera över varför fåglarna väljer att uppehålla sig just på den platsen.

Problemet med att fåglar tycker om städer beror på att vi människor skapar miljöer och situationer där fåglarna har lätt att hitta föda och trygga boplatser. Att sedan jaga fåglarna innebär ingen långsiktig lösning på själva problemet. Vanligen fylls tomrummet efter skjutna fåglar ofta snabbt av nya som flyttar in. Därför bör man alltid i första hand åtgärda orsaken till att fåglarna finns där från första början. Det är viktigt att komma ihåg att vistelsen inne i samhällena (övernattningsträd eller högt belägna hustak för kråkfåglar liksom boplatser för måsfåglar) är något mycket attraktivt för fåglarna. Om man med upprepade störningar skrämmer bort exempelvis en kajflock från en grupp träd, kommer detta inte att lösa problemet utan kajorna flyttar bara till en annan plats där det blir nya problem. I de fall man med korta mellanrum rensat bort måsbon från tak, har även detta bara inneburit att måsarna flyttat – till andra tak i närheten.

Man måste också komma ihåg att rent juridiskt är kraven för att något ska betraktas som ”olägenhet för människors hälsa” tämligen höga. Det räcker inte att någon känner sig störd av en sjungande fågel, att fågelspillning fallit ner på en bil eller utemöbler eller att måsar eller tärnor skyddar sina ungar en kortare tid på våren för att detta ska klassificeras som ett sanitärt problem. Med ”olägenhet för människors hälsa” avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan eller välbefinnandet menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. Begreppet inrymmer inte ekonomiska eller tekniska avvägningar.

Förslag på åtgärder

Först och främst bör man fundera på hur stor störningen är.  Gäller det kanadagäss, måsar eller tärnor som skyddar sina ungar så kan det enklaste vara att helt enkelt låta fåglarna vara ifred tills ungarna blivit stora. Det gäller oftast ganska korta perioder på försommaren. Är det problem som vara under längre tider bör man undersöka varför fåglarna väljer att uppehålla sig på en viss plats. Finns där gott om mat, bra sovplatser, eller bra boplatser? Att åtgärda dessa är alltid ett första steg. Andra metoder man kan använda sig av för att hålla fåglar borta är:
 

• Fågelattrapper - Småfåglar, duvor, trutar och kråkfåglar blir skrämda när de ser en silhuett av en rovfågel. Speciellt om de uppfattar en rörelse i silhuetten. Även sittande ugglor kan störa fåglar men kan också ha motsatt effekt, genom att kråkor och skator dras till dem och mobbar "attrappen" i tron att det ska kunna jaga bort den. Det är också viktigt att notera att fåglar mycket snabbt vänjer sig vid fågelattrapper, särskilt om dessa finns monterade på samma plats under längre tid.
• Silhuetter av flygande rovfåglar i form av drakar på höga teleskoppinnar är avskräckande för många fåglar, speciellt om de liknar någon större rovfågel som svävar på hög höjd redo för attack, eller om de rör sig i ett oregelbundet mönster. Under senare tid har denna typ av attrapper blivit vanligt förekommande i Sverige, och på många platser har de haft avsedd effekt. Men även i dessa fall har man kunnat notera att fåglarna vänjer sig när attrappen funnits på samma plats en längre tid. Genom att regelbundet flytta attrappen kan effektiviteten ökas. 
• ”Ögon i nacken” Metoden har trots sin enkelhet visat sig fungera väl i olika sammanhang. Det handlar om ett enkelt sätt att skydda sig från framför allt måsattacker när främst måsars ungar hamnar på bakgårdar, i trädgårdar och andra platser. I de allra flesta fall kommer måsarna bakifrån när de dyker mot det som de uppfattar som en fara för deras ungar, och det kan uppfattas som obehagligt för den människa som behöver passera området. Att fåglarna inte kommer framifrån beror troligen på att de då känner sig iakttagna och kan riskera en motattack. Metoden går ut på att man bär en huvudbonad, till exempel en keps, med påmålade ögon i nacken. Det har visat sig att attackerande måsar håller ett betydligt större avstånd till personer med denna typ av ”ögon i nacken” än till dem som inte har det. Man bör hålla i minnet att den tidsperiod då den här typen av intensiva måsattacker förekommer är relativt kort, eftersom ungarna sedan blir flygfärdiga och drar vidare.
• Avskärmningar - Om man vill hindra fåglar från att bygga bo på en viss plats så finns givetvis även möjlighet att försöka göra det mindre attraktivt eller skärma av det så att fåglarna inte kommer åt det. Man ska dock vara medveten om att så länge platsen i övrigt betraktas som attraktiv av fåglarna, för att den ligger bra till i förhållande till föda och rovdjur, så kommer fåglarna ofta att vara tämligen envisa i sina försök att nå dit. Om man använder nät för att skärma av en plats så är det viktigt att nätet inte utformas på ett sådant sätt att fåglarna riskerar att fastna, skadas eller blir hängande och svälter ihjäl; sådana nät är inte acceptabla. Vad gäller platta industritak och liknande kan man pröva att temporärt spänna ut presenningar eller dylikt över de tak man vill freda från fåglarna, och därigenom styra över fåglarna till andra, mer lämpliga tak i närheten. 
• Man kan även ha tät uppsikt under bobyggarperioden och på så vis störa fåglarna så de väljer att bygga någon annanstans. Detta är extra bra om man har återkommande problem med fåglar som bygger på samma plats år efter år och orsakar problem.

När är fåglarna störande – och varför

Tärnor är aggressiva under hela sin häckningsperiod, medan måsar och trutar främst är aggressiva när deras ungar lämnat taken och tagit sig ner på marken (ungarna kläcks i mitten av maj och flyger ut i slutet av juni – mitten på juli). Med undantag för silvertärnan, som är ovanlig i stadsmiljöer, innebär fåglarnas aggressivitet mycket sällan något annat än skenanfall. 

Ett annat problem är gäss som uppehåller sig på större gräsytor i parker eller vid bryggor och badstränder. Kortklippta gräsmattor är särskilt attraktiva för gässen, jämfört med en högre gräsmatta. Eftersom gäss äter gräs – en näringsfattig föda som de behöver få i sig stora volymer av - producerar de stora mängder spillning. Det är främst denna spillning som många upplever som ett sanitärt problem, även om det i praktiken inte visats någon allvarlig smittspridning från gäss till människor på detta sätt.