Salas höstmarknad har inletts. Och det finns en spännande historia om hur en drottning beslutade att den här marknaden skulle bli till.
Marknaden i Sala har gamla anor. Drottning Kristina kungjorde den 26 februari 1639, att en fri marknad årligen ska hållas i Sala den 6 februari och pågå i tre dagar.
Denna marknad gick tidigare under benämningen Kyndelsmässomarknaden och gav en inte obetydlig inkomst till staden.
Under 1600-talet började en annan marknad hållas runt den 24 augusti (Bartholomeimarknaden) vilken främst verkar ha varit avsedd till att anställa tjänstefolk och sedan utvecklats till en marknad även för varuförsäljning.
Februarimarknaden var dock den största vad gäller omsättning på varor. Folk från norra och södra Sverige kom då till Sala för att utbyta varor. De som kom norrifrån hade med sig lin, skinn, renhudar och renkött, fågel, lax och smör och dessutom små härdiga norrlandshästar som var mycket eftersökta. De söderifrån, främst från Västergötland, Norrköping och Stockholm hade med sig tyger, finare smidesvaror, kramvaror (nålar, knappar, kammar och hårband) samt kaffe, kakao och kryddor. Även allmogen från närliggande trakter sålde sina produkter liksom köpmännen i Sala som sålde sina varor och köpte in varor.
Efter en av de stora bränderna i Sala gjorde Västerås stad anspråk på att få ta över Sala marknad men det stoppade Salaborna genom att snabbt få igång sina marknader igen.
I slutet av 1800-talet gjorde Westmanlands Läns Landsting en framställan om att höstmarknaderna i länets städer skulle dras in. En trolig anledning till detta kan vara att marknaderna även förde med sig mycket bråk och fylleri. Under en period blev det förbjudet med alkoholservering på krogarna under marknadsdagarna, vilket resulterade i att krögarna höjde matpriserna och bjöd på spriten.
Enligt en avlöningslista var tjugo poliser i tjänst, varav fjorton extrainkallade vid höstmarknaden 1896.