Naturbetesmarker är en mycket viktig pusselbit för den biologiska mångfalden, då de är en av de mest artrika markerna i vårt land. Där kan över ett 20-tal arter av blommor och gräs återfinnas per kvadratmeter och även en mängd olika arter av mossor, lavar, svampar, fåglar, skalbaggar och fjärilar. För att behålla denna artrikedom behöver marken betas ordentligt och årligen. Marken kan då även erbjuda ett bra foder åt våra lantbruksdjur.
Vad är en naturbetesmark?
Naturbetesmark är mark som under lång tid brukats för djurbete men som under modern tid inte utsatts för markförbättrande åtgärder i produktionshöjande syfte. Detta kan vara åtgärder som gödsling, dränering, kalkning, insådd av vallväxter, mm. Dessa typer av åtgärder leder i många fall till en längre artrikedom då många arter som har lättare att hävda sig i mer näringsfattiga, framförallt på kvävefattiga marker konkurreras ut.
Hur mycket naturbetesmark finns det idag?
Runt år 1850 fanns det ca 2 miljoner hektar naturbetesmark i Sverige. Då denna mark inte ger lika mycket avkastning som kultiverad betesmark (gödslad, dränerad, insådd, mm.) har många av dessa marker slutat brukas som en naturbetesmark. Många marker har omvandlats till kultiverad betesmark, medan andra har vuxit igen då de lämnats orörda, skog planterats in eller marken har omvandlats till åker. Idag finns enbart 300 000 hektar naturbetesmark kvar. Detta innebär att enbart 15 % av den naturbetesmark som fanns för mindre än 200 år sidan återstår.
Varför ska naturbetesmarkerna bevaras?
Naturbetesmarker är som nämnt en otroligt viktig pusselbit för den biologiska mångfalden då dess artrikedom kan vara mycket hög. Åtminstone 600-700 av landets ca 1700 olika kärlväxter kan återfinnas på naturbetesmarker, men även andra växt- och djurarter är rikt representerade. Många av de arter som finns på marker som betas hårt i kombination med näringsbrist är helt beroende av dess förekomst för att inte utrotas. Utöver det biologiska värdet har naturbetesmarkerna även ett högt kulturhistoriskt värde. Dessa marker har lång historia som jordbruksmark och som ofta innehåller spår som ger en inblick i våra förfäders liv. Odlingsrösen, stenmurar, fägator, hamlade träd, odlingsterraser och fornåkrar är några av de skatter som gömmer sig på dessa marker. Även de djur och växter som härstammar från denna tid har ett kulturhistoriskt värde som ett ”levande fornminne”. Det är inte förvånande att denna vackra och varierande miljö som naturbetesmarker erbjuder är en av de mest uppskattade naturtyperna. Höga skönhets- och rekreationsvärde kan därför läggas till på listan över varför dessa marker är så viktiga att bevara.
Spelar det någon roll vilket djur som betar?
Det finns en mängd olika typer av naturbetesmarker och som alla har olika förutsättningar och potential. Vid val av betesdjur är det viktigt att titta på hur marken ser ut och vilka som skulle trivs just där. Faktorer som man kan titta på är hur blött det är, hur kuperat det är, vilka växter som växer på marken och hur stor ytan är. Nötkreatur klarar exempelvis blötare marker likt strandängar bättre än får, getter och hästar, medan får och getter klarar kraftigt kuperad mark bättre än nötkreatur och hästar. Större djur som nötkreatur och hästar behöver i regel mer bete och kan därmed passa mindre
bra på mindre betesmarker. Som nämnt spelar även växligheten och målsättningen med betet roll i val av betesdjur då djuren har olika betessätt och preferenser. Får och getter är exempelvis bra på att beta sly och buskar medan de är mindre effektiva på förvuxen gräsmark där häst och nötkreatur istället är ett effektivt betesdjur.
Naturbetesdjur vid Gröna Gången
År 2020 tog en skötsel- och gestaltningsplan fram för det uppskattade gångstråket Gröna Gången för att få en tydlighet och långsiktighet i arbetet med området. I enlighet med denna plan togs gran bort från delar av skogen i anslutning till dammvallen och beteshagar upprättades för att även fortsättningsvis hålla skogen mer öppen genom att beta ner sly. Djuren ska förhoppningsvis på sikt även bidra till en ökad biologisk mångfald tack vare sitt bete. Det är troligt att marken längs dammvallen vid gångstråket Gröna Gången tidigare har brukats som naturbetesmark och vår förhoppning är att de värden som en gång funnits ska gå att återskapa.
Då dessa hagar erbjuder en mindre mängd bete, blötare mark och målet var att beta ner sly som ofta växer upp stor omfattning efter en avverkning, föll valet på att använda får. Får är dessutom finsmakare och betar mycket selektivt, de väljer ut lågväxande, späda gräsplantor och örter vilket kan få betesmarken att se lite vildvuxen ut trots att den är hårt betad. Detta betessätt bedömer vi ska kunna passa bra på denna mark där vi gärna vill bibehålla en lummighet. Det är tack vare att fåren har små och delade överläppar som gör det möjligt för dem att beta så pass selektivt då de har stor rörlighet och kan välja ut specifika växter. Det gör att de även är skickliga på att beta både blad och bark på sly. Högre sly är inte heller något problem då de kan böja kvistarna för att nå högre upp. De räds inte heller taggiga och torniga buskar som björnbär, hallon slån eller nypon utan kommer tack vare deras smidiga läppar åt de taggfria och smakrika bladen.
Fåren vi har hyrs in från en fårbonde i Skultuna och betar i hagarna vid Gröna Gången under sommarhalvåret. Under vinterhalvåret flyttar de hem till sin gård igen. Fåren flyttar mellan våra hagar under sommaren för att optimera den biologiska mångfalden och mängden bete för fåren. Flytten sker med hjälp av ägaren och hennes skickliga vallhundar.
Kontaktuppgifter
Ifall ni har frågor om fårbetet och beteshagarna vid Gröna Gången är ni välkomna att kontakta kommunekologerna på naturvard@sala.se eller via kontaktcenter på 0224-74 70 00.
Vid akuta frågor som skadade eller förrymda djur ring 0224-74 73 91 eller kontaktcenter 0224-74 70 00